flummet

Senaste inläggen

Adn? :o Vem fan bryr sig? jag mår bra!

Kommentera

Av flummet - 19 november 2011 21:35

MAN MÅSTE DÖ NÅGRA GÅNGER INNAN MAN KAN

LEVA!

jag vet inte vad som har hänt med mig.

Känner på mig att något stor e på g

Fan va bra jag mår <333333333333333333333333333333333333333333

Speciella stunder ger speciela effekter!

Adn Adn Adn <3

Allmänt

Dela · Kommentera

Man kan fan ha roligt ensam utan sprit så länge håkan e där

Kommentera

Av flummet - 19 november 2011 21:17

Fan nu njuter jag!

Håkan Hellström du gör mig hel <3

Så jävla bra!...

Håkan Hellström -Känn ingen sorg för mig göteborg <3

Ge mig arsenik (bapapapaa)För stan är full av tanter och tragikPulver hjälpte mig, verkligenSkriv det här i tidningen för jag var nere men uppe på fem (Aahahah)Lillebror, (bapapapa) bli inte som jag när du blir storDu stod i dörren och sa: är det här allt som blir så dör jagLillebror, bli aldrig som jag (Aahahah)Känn ingen sorg för mig GöteborgOch Singoalla tror att om, himlen finns är jag förloradMen känn ingen sorg för mig GöteborgPå diskotek (bapapapa)Men jag tar allting på lek även en hemlighetTa mig till kärlek ta mig till dansGe mig nåt som tar mig någonstansFör jag vill veta om kärlek finnsKänn ingen sorg för mig GöteborgOch Singoalla tror att, om himlen finns är jag förloradMen känn ingen sorg för mig GöteborgKänn ingen sorg för mig GöteborgDet var en kväll på ett diskotekJag följde varje hennes dansstegVi kanske ses det finns en chans(Vi kanske ses det finns en chans)På nån spårvagn någonstansKänn ingen sorg för mig GöteborgJag vet att alla tror att, om himlen finns är jag förloradKänn ingen sorg för mig Göteborg

Vi skiter i vad ni säger vi skiter i vad ni tänker/tycker

Vi är 14 år och har redan ägt ut er alla!

Fan på bara några år.

År efter år

värre och värre

Fan passa er!

STOCKHOLMS BRUDARNA MED EN LITEN MISFITCHILDE <3

Allmänt

Dela · Kommentera

Rubrik saknas

Kommentera

Av flummet - 19 november 2011 20:03

Blir inget kul ikväll.

Får sitta ensam hemma och tråka.

Kanske lika bra.

Bara för att jag är en liten skit unge som tror jag är något bara för att jag festar med äldre och tar kort på det osv.

Enligt Huzeifa då.

Om det stämmer får vi ju ha våra enga åsikter om.....

Allmänt

Dela · Kommentera

Shit.

Kommentera (2)

Av flummet - 19 november 2011 14:17

Jag vill bort här ifrån. Jag vill följa det vi brukar kalla för drömmar och visioner. Och jag vill ta mig fram på den där smala stigen vi så ofta pratar om, och jag vill hitta tillbaka om jag någon gång svänger fel vid dom där vägsjälen.

Men allt det här skrämmer mig något enormt. Och jag hatar att tänka framåt, för jag klarar inte av tanken på att veta att någon kommer förlora. Jag är rädd för livet, och jag är rädd för alla val vi behöver göra. Och alla krav och dumma fasader vi antingen måste gestalta eller riva ner.

Och att ta det där första steget, ni vet, det dom brukar kalla för steget ut i verkligheten. Det gör så jävla ont att veta att en dag är det jag som ska ta det. En dag är det jag som ska ta mina saker och flytta till en etta i stan. Jag ska lämna min familj.
Men hur visar man att man älskar någon om man inte längre kan bråka om vad man ska se på tv eller om varför ens pappa köpte röd mjölk istället för grön? Och vem ska då vara den där mamman som alltid finns där även om man inte kan berätta allt? Och vem ska man dela säng med när man inte längre har den där brunfläckiga katten som alltid kryper närmare när man själv kryper längre bort? Glömmer dom en. Är det vad vi gör, glömmer det vi tidigare kallat för våran familj för att få plats med vårat nya liv? Jag kan inte tänka mig ett liv utan mina fyra, för jävla jobbiga men också för jävla fina bröder. Och min pappa som jag alltid bråkar med. Och min mamma som lyssnar när jag är arg och ledsen. Jag behöver er.

Och alla ens vänner, vad händer sen? När har man tid för dom. Jag som är van med att träffa hon jag kallar för min andra halva varje dag. Men hur kan någon vara ens andra halva om man helt plötsligt bara träffas en gång i månaden? Det här skrämmer mig. Jag älskar mina vänner, och bara tanken på att bli äldre känns skrämmande läskigt. Det känns som att någon kommer ta ifrån en allt man någonsin haft.

Jag är rädd för att aldrig mer känna trygghet och saknad, och kanske för att aldrig hitta hem. Jag är rädd för att stå kvar och se på när mina nära och kära bygger upp sina liv, och veta att jag inte längre är en del i det. Och framför allt är jag rädd för att glömma bort hur det kändes att ha allt det här.