Du har alltid varit större än mig.

Lika stor del tar du plats i mitt hjärta.

Fan vad jag älskar dig!

Du är älskad precis som du är <3

...

Het kille or whut? :D

Det var någonting dystert, nästan melankoliskt över allting. Men det var väl så världen var? Det var inte bara löven som föll och lät sig fångas av vinden för att sedan försvinna bort i någon tyst ensamhet på andra sidan vägen.

Jag har sett så många trötta ögon mitt på ljusa dagen, och jag har sett blickar som inte vågat möta varandra, och jag har sett saker som känns och sånt som fallit för länge sen. 

Men jag kan ändå inte låta bli att undra vad det var med honom, han som stod där mitt på bryggan jag brukade kalla för min (med ett fiskespö i handen och med ett ansiktsuttryck som sa att han inte tänkt gå hem den natten. Om han ens nånsin skulle hitta hem igen). Och han frågade om han kunde få en cigarett av mig – jag hade velat ge honom hela paket om jag inte hade behövt det lika mycket själv. Och där lämnade jag honom, i dimman med en cigarett i handen. Och jag kan inte låta bli att undra, vad som hände sen.

Sexigt...

*host*

Få se om jag går i skolan i morgon.

Är så jävla sliten och trött..

Hittade bilderna på min förra kamera :)

Där ligger jag i vassen..

Hör klasskompisarna gråta

Ser hur folk springer runt i panik letande efter mig,hör men vill inte höra.

Ser men vill inte se.

Känner kylan som stiger från vattnet och lägger ett lager på ytan precis brevid mig.

Hör hur folk ropar mitt namn..

Hur vännerna gråter.

Hör hur folk skriker att jag är död.

Ser dom be och kramas.

Stiger inte upp,blir buren då Jesper hittar mig.

Hör hur de försöker prata med mig men lyssnar inte.

Orkar fan inte ..

 I  stugan låtsas jag som om inget har hänt.

Kass stämmning,långa kramar,tårar och blickar..

Förlåt,jag ångrade det jag sa...

Jag vet fan inte....

Allt är bara så skumt.

Allt känns så fel men ändå så bra.

Missförstå mig inte..

Jag måste börja lära mig att älska mig själv...